Mentalt och fysiskt är det mycket upp o ned. Kan känna mig ok i kroppen för att nästa stund bli golvad av att kroppen inte orkar. Jag blir stel som en pinne, lemmarna vill inte följa mina instruktioner. Med detta följer humöret, jag blir irriterad och ledsen. Morfin är räddningen då. Det hjälper. Har svårt för att bara "stå ut" och hoppas att tiden går snabbt, men just nu är det nog det jag måste göra. Annars är mitt motto lite att hinna få ut det mesta av varje stund men det fungerar inte nu. Orken finns inte.

Får så mycket fint stöd av alla vänner. Underbara blommor med fina meddelanden, presenter, telefonsamtal, sms, mail. Jag känner mig så rik på kärlek. Det hjälper verkligen att veta att vi har så mycket kärlek runtom oss nu när det är såna tuffa tider.

Samtidigt blir jag så provocerad över folk som "krisar" över skitsaker. Speciellt på FB. För i h-e! Lyft blicken!