moser

Alla inlägg under december 2014

Av Mari - 30 december 2014 17:06

 

Dessa mardrömsdagar verkar aldrig ta slut. Infektionen ger sig inte och jag blir snart galen av smärtan i bihålorna och tröttheten i kroppen. Idag begav jag mig till vårdcentralen. Två timmar igen på en brits. Det togs en massa prover och jag fick till slut en ny omgång med en annan sorts pencellin, samt en massa avsvällande mediciner. Nu måste det bara hjälpa! Hade nästan ätit upp den första tiodagarskuren och nu en ny lika lång kur. Det betyder att jag ska äta den ända fram till nästa torsdag då det är planerat att jag ska få min andra kur med cellgifter. Vilket i sin tur betyder att det ser lite mörkt ut för det. Det kan alltså hända att de ställer in det och väntar tills kroppen är starkare. Nä nu är det bara krångel!!

Av Mari - 26 december 2014 21:45


 

Några fruktansvärda dagar har gått. Jag har varit igenom helvetet och tillbaka. Jag var ju obeskrivligt trött de två dagarna efter cellgiftskuren och på den tredje dagen började jag känna av en infektion. Jag blev så dålig att det blev en tur till jourmottagningen här i stan för vidare färd med ambulans till Falun. Då blev jag rädd. Var min kropp redan så nedgången så att den inte klarade av att ta hand om viruset?! Det togs en massa prover och jag fick antibiotika. Hade också fått utslag över bröstet som började ta sig upp mot ansiktet. Ingen läkare visste riktigt vad det berodde på, men jag är säker på att det var svinkoppor. Febern gick ner av antibiotikan men jag mådde allt sämre. Lagom till julafton slog smärtan i kroppen till. Den här sortens cellgifter kan göra att man får en hemsk smärta i skelettet och den fick jag med råge. Jag har aldrig upplevt nåt liknande. Smärtan golvade mig totalt. Varenda lite minirörelse skar som knivar i mig, samtidigt som en molande värk pågick nonstop från ryggraden och ner i benen. Juldagen blev än värre. Då var jag ett vrak mentalt också. Jag var så redo att kasta in handduken. Sa till Oliver att jag ger upp detta nu, att jag inte orkar kämpa mer. Tårarna rann mest hela dagen samtidigt som jag bara låg i sängen och sov så mycket jag kunde. Jag kände mig så liten och svag. Kände samtidigt en sån sorg över att allt tagits ifrån mig på bara nån månad. Min trygghet, min ork att vara mamma, min starka kropp, min fina kropp, min starka psyke... allt! Jag var bara en skugga av mitt forna jag på alla plan jag kom på. Det var en mörk stund. Min syster Malin gav upp sina julplaner och kom hit för att bo här och hjälpa med barn och hem. Ovärdeligt! Min syster Nina hjälpte också till med pojkarna och kom hit för att trösta. Evigt tacksam! Idag mår jag tack o lov bättre. Jag har ont nu också men smärtan är hanterbar och det hjälper med alvedon. Idag har vi Olivers föräldrar och syster här för att hjälpa. Det är skönt att veta att pojkarna får uppmärksamhet. De har påverkats av de senaste dagarna. Men som sagt det har vänt nu, och jag hoppas hinna bli pigg snart så att jag får några normala dagar innan det är dags för nästa kur. 

Av Mari - 20 december 2014 21:22

 

Hur trött kan man vara..?! Har legat på samma ställe i soffan nästa hela dagen.


Tack Lina för att du tittade in med godis och tidning❤️ Tack Nina för att du lagade middag till oss och levererade, så uppskattat en dag som denna❤️

Av Mari - 20 december 2014 10:07

 

Första dygnet gjort och det har väl varit sådär. Tröttheten har varit bedövande sen igår eftermiddag. Har också varit otroligt speedad av den stora dosen kortison. 32 tabletter per dygn i fyra dagar. Tog sista tabletterna alldeles nyss och det ska bli sååå skönt att slippa tills nästa kur cellgifter. Jag är uppsvullen som en boll i ansiktet, och hjärtat slår i sjutusen.


 

Varit vaken sen kl 6 men har nu efter frukost lagt mig en stund igen. Ska bara ladda lite energi, sen försöka ta mig ut för frisk luft och sol. Blir nog en promenad. Trött lär jag väl vara ändå. Behöver det för min mentala hälsa. Känns tungt idag, lång väg kvar av den här behandlingen. Julen är nära och inget är som vanligt. Ja ja, humöret går upp och ned så snart är jag kanske med i matchen igen. Känner mig så rik för all fin släkt, fina vänner och inte minst min underbara familj! All stöttning och att ni hör av er betyder sååå mycket!❤️

Av Mari - 18 december 2014 20:45

 


Trött efter en lång dag med mycket anspänning. Men sååå skönt att det är gjort! Check på första kuren cellgifter✅


Kl 11 hade jag tid på Anestesimottagningen för att sätta in en picc-line (en permanent port för att få cellgifter i samt annan medicin och provtagning). Det gick dock inte som planerat. Sköterskan hade svårt att få i nålen och först vid tredje försöket lyckades hon. En grovnål används så det gjorde ont som f-n! Sen blev det inte mycket tid till lunch. Vi fick snabbt ta oss ner till cafét för kaffe och en macka.


Kl 13 var det dags för att bege sig till onkologen och min första kur med cellgifter. Jag var lite nervös och fick ett eget rum med två sköterskor, lyxigt! Det blev lite känslosamt när de startade, några tårar trillade ner för mina kinder i stundens allvar. Efter en stund av prat så kändes det bättre. Oliver och jag löste korsord (tack fina Tania för korsordsboken!) och hade riktigt skoj med sköterskorna. Jag kände inget under kuren och inte heller nu efteråt. Får se hur det är imorgon, lite rädd för att vakna upp med illamående. Men nu är snart 18 dec slut, skönt!!

Av Mari - 18 december 2014 08:02

Om nån timme ska jag iväg till Falun för min första cellgiftsbehandling. Känns väldigt dubbelt, å ena sidan otroligt läskigt. Å andra sidan blir bra att få det gjort. Alltid dessa dubbla känslor! Helst vill jag inte behöva göra det överhuvudtaget så klart! Men nu är det så, och jag blir aldrig densamma igen. På både ont och gott! Wish me luck!

 

Av Mari - 15 december 2014 23:17

Fy, den här dan började inte bra. Vaknade med migrän, så efter att pojkarna åkt till skolan tog jag två starka värktabletter och kröp ner igen. Vaknade efter en timme och mådde tack o lov lite bättre. Ringde då kirurgmottagningen för att berätta om infektionen i operationssåret. Sköterskan var måttligt intresserad och efter ett tag så sa hon att om jag nu var så orolig så kunde jag väl få träffa nån av mina sköterskor för koll och omläggning. Tråkigt med ett lamt mottagande när de hör att man är orolig.


Ringde därefter vårdcentralen för att boka spolning av picc-linen på fredag eftermiddag. Möttes av en kvinna med attityd och som inte hade lust att hjälpa mig alls förrän jag berättade av vilken anledning jag behövde träffa distriktssköterskan just den tiden. Hade ingen lust att dra hela historien för en okänd person som helt tydligt valt fel yrke, men var väl illa tvungen samtidigt som tårarna brände innanför ögonlocken. Hon bokade motvilligt in mig ändå, men varnade för att tiden kanske skulle komma att bokas om. Grrr...

 

Ringde sen frisörsalongen som jag blivit tipsad om gällande peruker. Där fick jag höra att dom hade minsann såååå otroligt mycket att göra före och under jul och nyår, så det fanns absolut ingen tid till att rådgöra om peruker nu. Det var droppen. Försökte avsluta innan jag började gråta men frisörskan kände tydligen ett stort behov av att i detalj förklara att deras vanliga kunder (de som hade turen att ha eget hår kvar på huvudet) självklart ville vara klippta och fina till helgerna, och att det därför inte fanns tid till oss utan hår som behövde peruk och därför kanske kräver mer än en timme av rådgörande i anspråk. Nej vi kunde återkomma under lågsäsong istället, alltså dvs en bit in i januari. Tackarrr! Jävla skitdag!

 

Då var Oliver och jag redan på väg till Falun. Ledsen och med lusten att bara vända tillbaka och krypa ned i sängen igen så fortsatte vi ändå. Jag begav mig till kirurgmottagningen och fick träffa "min" sköterska. Hon grejade med såret och hade samtidigt lite terapi med mig. Klev ut därifrån en kvart senare med lättare steg.

Nu ikväll har jag haft besök av min fina vän och granne Marie. Fika och skratt gjorde att dagen slutade mycket bättre än den började. Det gillas!

Av Mari - 14 december 2014 22:52

 

En härlig helg med påfyllning av energi är till ända. Middag hos vänner med god mat och många skratt, underbart! Fika hos syster med nybakt och mera skratt. Dessutom har vi pyntat lite i hemmet och julpysslat med barnen. Har ett stort behov av att så mycket som möjligt ska vara som vanligt. Det är så mycket sjukdom i mitt liv nu, så jag behöver göra andra saker, prata om andra saker och bli bemött som vanligt. Jag har inga inga problem med att prata om sjukdomen, men mitt liv innehåller så mycket mer än detta. Herregud jag har ju två underbart vilda pojkar, då finns det (tack o lov) ingen tid för några längre grubblerier. Det jag har lite svårt med är möte med människor jag inte känner och kallprat om vädret. Mina sociala skills är just nu inte vad dom brukar vara. Så länge jag är med familj och nära vänner är det dock bara mysigt att ses.

 


Har dock haft ett bekymmer i helgen. Jag har nämligen fått en infektion i operationssåret. Jag var i lördags fm in till akuten där de gjorde rent och la om det. En infektion är inte vad jag behöver nu med tanke på behandlingen på torsdag. Ska ringa till kirurgen imorgon få se vad de vill att jag ska göra. Annars är planen att jag ska ta mig till Falun för att prova peruk imorgon. Får se då...


Skapa flashcards