Trött efter en intensiv dag. Kl 9.30 var vi på plats på Onkolgmottagningen i Falun. Jag hade först ett möte med onkologen från Uppsala som förklarade för mig och Oliver hur allt kommer att gå till. Det är alltså en riktigt elak sorts tumör därför krävs en tuff behandling med cellgifter. Jag får min första kur om en vecka, dvs på torsdag i nästa vecka. Jag kommer att få sex kurer med tre veckors mellanrum. Om allt går som planerat får jag sista kuren i april. Det blir två olika sorters cellgifter, först tre ggr med en sort som är jobbig för kroppen och gör att man får ont i leder och skelettet. Därefter tre ggr med en annan sort som gör en trött och illamående. Jag får starka cellgifter och en hög dos av dessa. Många gånger idag har jag fått höra att det blir en tuff behandling, pust...😓

Fick en rundtur på mottagningen och det var jobbigt att se behandlingsrummet. Det var fullsatt med patienter, anhöriga och personal. Ett stort rum där alla satt lite huller om buller. Berättade för sköterskan att jag tycker det verkar hemskt jobbigt att sitta i detta myller och med så många okända människor. Hon lovade mig ett enskilt rum. Känns bra. Åtminstone vid första kuren.

Efter mötet med onkologen fick jag en lång stund med sköterskan. Hon var otroligt bra, vi klickade. Hon gick igenom datum för kurerna, biverkningar, mediciner för detta, provtagningar... ja det mesta. Till slut blev det för mycket info och jag hade svårt att hålla koncentrationen uppe när jag samtidigt fick många känslor över alla detaljer hon drog. Var ärlig och sa att det blev lite för mycket info för mig och hon förstod och avbröt direkt. Vi gick igenom vad som ska göras inför och strax efter den här första kuren. Lagom mycket att ta in för nu. Jag ska sätta in en "port" där cellgifterna ska in samt där det tas prover och det blir en sk picc-line som sätts in i överarmen i en ven och sen lirkar dom in en lite slang från den som går hela vägen från överarmen fram till ett kärl ovanför hjärtat. Huh! Låter helt absurt att en slang ska krånglas in så långt in i mig medan jag är vaken, men det ska tydligen inte kännas. Nålen känns ju såklart men inte slangen som ska den långa vägen fram till ovanför hjärtat. Läskigt! Men har redan hunnit varit med om så sjukt mycket obehagliga saker och smärta så det är bara att bita ihop ännu en gång.

Känns ännu läskigare att få in cellgifterna i min kropp den allra första gången. Kroppen kan reagera och det är jag hemskt rädd för. Är dock osäker på om jag vill veta på vilket sätt reaktionen kan bli, vill liksom inte "få för mig saker".

Håret kommer tydligen att trilla av redan nån vecka efter första kuren, så nu ska jag snart ut på perukjakt. Syster Linda har en fin på den salong hon jobbar, så den ska testas inom kort. Dessutom har jag blivit tipsad om en salong i Falun som har lite ungdomliga varianter. Vilken tant jag är! Vilken ungdom skulle säga "ungdomlig variant"?! Blir förmodligen en passande tantfrilla till tant Moser.

Hursomhelst, nu ska denna ungdomliga variant av tant krypa ned. God natt!