Några fruktansvärda dagar har gått. Jag har varit igenom helvetet och tillbaka. Jag var ju obeskrivligt trött de två dagarna efter cellgiftskuren och på den tredje dagen började jag känna av en infektion. Jag blev så dålig att det blev en tur till jourmottagningen här i stan för vidare färd med ambulans till Falun. Då blev jag rädd. Var min kropp redan så nedgången så att den inte klarade av att ta hand om viruset?! Det togs en massa prover och jag fick antibiotika. Hade också fått utslag över bröstet som började ta sig upp mot ansiktet. Ingen läkare visste riktigt vad det berodde på, men jag är säker på att det var svinkoppor. Febern gick ner av antibiotikan men jag mådde allt sämre. Lagom till julafton slog smärtan i kroppen till. Den här sortens cellgifter kan göra att man får en hemsk smärta i skelettet och den fick jag med råge. Jag har aldrig upplevt nåt liknande. Smärtan golvade mig totalt. Varenda lite minirörelse skar som knivar i mig, samtidigt som en molande värk pågick nonstop från ryggraden och ner i benen. Juldagen blev än värre. Då var jag ett vrak mentalt också. Jag var så redo att kasta in handduken. Sa till Oliver att jag ger upp detta nu, att jag inte orkar kämpa mer. Tårarna rann mest hela dagen samtidigt som jag bara låg i sängen och sov så mycket jag kunde. Jag kände mig så liten och svag. Kände samtidigt en sån sorg över att allt tagits ifrån mig på bara nån månad. Min trygghet, min ork att vara mamma, min starka kropp, min fina kropp, min starka psyke... allt! Jag var bara en skugga av mitt forna jag på alla plan jag kom på. Det var en mörk stund. Min syster Malin gav upp sina julplaner och kom hit för att bo här och hjälpa med barn och hem. Ovärdeligt! Min syster Nina hjälpte också till med pojkarna och kom hit för att trösta. Evigt tacksam! Idag mår jag tack o lov bättre. Jag har ont nu också men smärtan är hanterbar och det hjälper med alvedon. Idag har vi Olivers föräldrar och syster här för att hjälpa. Det är skönt att veta att pojkarna får uppmärksamhet. De har påverkats av de senaste dagarna. Men som sagt det har vänt nu, och jag hoppas hinna bli pigg snart så att jag får några normala dagar innan det är dags för nästa kur. 

 

Gunnel

27 december 2014 19:00

Mari - så hemskt att höra hur de senaste dagarna varit.... Måtte det nu vända ....
Varmaste kramar till dig och din familj❤❤❤❤

 

Marie

27 december 2014 20:04

Skönt att det känns bättre... jävla sjukdom :-( Här kommer styrkekramar från mig o mina pojkar ♥♥

 

Therese

28 december 2014 09:02

Men oj oj fina du ....
Vet precis hur det känns ... det är skit ... jag kommer ihåg känslan av att vilja kasta in handduken.. det kanske känns avlägset och inga ord kanske hjälper.
Det är ett skit gift .. som även kommer att göra dig frisk ..
Men det är snart över .. du kommer snart att vara tillbaka .. jag lovar..
Håll ut .. Några omgångar till ...
Massor av kramar 💖

 

Sofi

28 december 2014 09:38

❤️

 

Sofia

28 december 2014 14:30

Åh, blir så ledsen när jag ser vad du tvingas gå igenom. All styrka till dig!❤️

 

Ewa & claes

28 december 2014 16:59

Marie .Vi läser hur du har och har haft det - fruktansvärt. Vi lider med dig och tänker på er hela tiden. Hoppas verkligen att det snart känns bättre. Kramar från oss.

 

Nina

28 december 2014 20:28

Du är en sådan kämpe min fina Mari💞!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Halsfluss igen. Mitt immunförsvar är inte vad det borde. Det har varit en tuff period. Dels med de fysiska besvären - immunförsvaret, värken i kroppen, den dåliga orken. Men också den psykiska, vilket leder till att bl.a. sömnen blir lidande. Överla...

Oj vad länge sen jag skrev nåt här... Har inte haft nån lust till att skriva. Det har varit en lång sommar. Hade önskat att den varit bättre än vad den varit men sånt kan man inte råda över. Många tråkiga saker som hänt men som rör människor omkring ...

Då var det gjort! Gick överlag bra, tycker jag. Var nervös på morgonen, men hade ändå en känsla av att det var rätt beslut att göra det nu. Åkte hemifrån redan kl 05.45 eftersom jag hade första operationstiden för dagen. Jag fick lite lugnande när j...

Då är det återigen dags att lägga sig på operationsbordet. Denna gång ska äggstockarna tas bort. Väckarklockan är ställd på 04.50 och jag står först på listan för dagen att opereras i Falun. Känns inge vidare att återigen bli däckad, när nu orken än...