Säg den lycka som varar för evigt... Natten till i tisdags blev Colin sjuk. Han hade så ont av örvärk. Han höll mig vaken nästan hela natten. Dan efter fick vi en tid på vårdcentralen. Läkaren såg att det var rött inne i örat men ville inte skriva ut antibiotika, utan avvakta. Besviken åkte vi hem och det blev sämre med Colin. Så natten till idag hade han ännu ondare och vi var såklart vakna hela natten igen... Ordentligt irriterad åkte vi till VC idag igen. En ny läkare som inte heller ville skriva ut antibiotika. Jag fick ett mindre psykbryt och förklarade att nu var mina, av sjukdom begränsade, energidepåer slut och jag behövde hjälp. Nytt ljud i skällan och läkaren skrev ut en antibiotikakur att ha hemma ifall det inte blev bättre. Whatevva! Gav såklart en tablett till Colin direkt vi kom hem.

Glömde jag nämna att Oliver är i Tyskland på jobb sen i måndags morse och väntas tillbaka natten till på lördag. Grrr... Taskig tajming deluxe.

Imorgon smäller det igen. Hade önskat mig ha aningen mer energi och sömntimmar i kroppen än så här. Hoppas verkligen att Colin sover bättre inatt, så jag hinner ikapp lite med sömnen. Pappa tar hand om sjuklingen imorgon och syster Nina följer med mig till Falun. Tack å lov för nära å kära!