Halsfluss igen. Mitt immunförsvar är inte vad det borde. Det har varit en tuff period. Dels med de fysiska besvären - immunförsvaret, värken i kroppen, den dåliga orken. Men också den psykiska, vilket leder till att bl.a sömnen blir lidande. Överlag är det riktigt tufft just nu. Känns mest som att jag kämpar med att hålla näsan över vattenytan. Det var ju liksom meningen att allt skulle vara bra nu...

Oj vad länge sen jag skrev nåt här... Har inte haft nån lust till att skriva. Det har varit en lång sommar. Hade önskat att den varit bättre än vad den varit men sånt kan man inte råda över. Många tråkiga saker som hänt men som rör människor omkring mig och som jag därför inte vill nämna här. Men jag mår rätt bra! Orken är bättre, även fast jag kanske hoppats på att ha ännu mer ork vid den här tidpunkten. Min kropp värker emellanåt. Leder och muskler strejkar ordentligt vissa dagar. Och huvudet är väl inte riktigt med i matchen ännu. Jag är lite virrig och glömsk, men tror nog att det blir bättre så småningom. Det har också varit några trevlig händelser under sommaren; resor och middagar med vänner och familj. Jag har kanske inte lyckats fylla energidepåerna som jag hade hoppats på, men har flera händelse under sommaren som jag tänker tillbaka på med ett leende.

För nån vecka sen startade skolorna igen och jag har numera en stor kille i "tvåan". Otroligt! Jag är sjukskriven fortfarande men hoppas kunna starta igång att jobba om några veckor.

Var nyligen på återbesök hos kirurgen och fick grönt ljus efter undersökningen. Var lite nervös innan. Vi hade ett långt samtal om min sjukdomsperiod och alla behandlingar. Känns ibland ofattbart att tänka på allt jobbigt jag har hunnit gå igenom under den här tiden. Hur otroligt mycket stryk min kropp fick ta av alla mediciner. Huh! Jag blir faktiskt illamående direkt jag tänker på cellgifterna. Det liksom sköljer över mig direkt. En hel lång vinter av illamående, feber, trötthet, skallighet etc. Galet! Vi pratade också om nästa steg, att ta bort det andra bröstet samt rekonstruktion. Hon skulle skicka remiss till plastikkirurgen.

Har numera en frisyr som inte ser ut som en "cancerfrilla". Skönt! Det lockar sig så jag blir tokig, men det är heeeelt underbart att ha hår igen! Vill bara att det ska växa fort fort nu. Ja tänk vad jag förändrats utseendemässigt sedan förra året. Det är riktigt sorgligt att tänka på. Samtidigt är jag inte alls lika utseendefixerad längre. Har väl aldrig varit särskilt extrem med det, men jag har numera en mer "laid back" inställning till det. Mycket har förändrats som sagt, både utvändigt men framförallt invändigt ??

Då var det gjort! Gick överlag bra, tycker jag. Var nervös på morgonen, men hade ändå en känsla av att det var rätt beslut att göra det nu. Åkte hemifrån redan kl 05.45 eftersom jag hade första operationstiden för dagen. Jag fick lite lugnande när jag berättade hur jag kände och kl 07.30 var jag på operation. Vid kl 10 var det klart och jag var på Uppvak. Hade fruktansvärt ont i magen när jag vaknade och mådde illa. Det var svårt att kommunicera till sköterskorna pga syrgasmasken, när man mår så dåligt samt knappt orkar prata. Men till slut förstod dom och gav mig ordentligt med smärtstillande genom droppet. Efter en halvtimme hade det lugnat sig och jag slumrade ett par timmar till innan jag fick komma upp på avdelningen där Oliver väntade. Fortsatte slumra där efter att ha fått en underbar ostsmörgås. Sen kom kirurgen och berättade att allt gått bra och sett fint ut. Hon hade kollat runt i magen pga min cancerdiagnos och allt såg bra ut. Så skönt att höra! En av min största skräck att få en tumör där.

Vid kl 16 kände jag mig så pass stark att jag fick åka hem. Har legat sen dess, trött och yr och lite ont, men smärtstillande har fungerar bra.

Vaknade nu, kl 04, och kan inte somna om... Det är ljust ute och fåglarna kvittrar, så det gör inte så mycket. Ska försöka vila lite, så kanske jag somnar om.

Då är det återigen dags att lägga sig på operationsbordet. Denna gång ska äggstockarna tas bort. Väckarklockan är ställd på 04.50 och jag står först på listan för dagen att opereras i Falun. Känns inge vidare att återigen bli däckad, när nu orken äntligen börjar att komma tillbaka så sakteliga. Har varit i valet och kvalet om att skjuta upp operationen så att jag kan få njuta av att äntligen må ok, men samtidigt vill jag ha det gjort. Resonerar som så att jag förmodligen inte ångrar mig om jag gör det här nu, och förmodligen ångrar jag mig om jag skjuter på det. Försöker att mentalt snabbspola fram ett dygn, sen kan det bara bli bättre. Att tänka så har hjälpt mig mycket det senaste halvåret.

Har det så jäkla bra! Perfekt resmål för rehabilitering.

Sitter på bussen på väg till flygplatsen. På em lyfter vi mot Malta! Åh vad underbart det ska bli. Den här dagen har jag längtat till. Idag startar min rehabilitering.

Helt fantastiskt! Och lite ofattbart.

Vad jag väntat på att gå ut ur denna dörr för sista gången. Hoppas jag aldrig mer behöver dit..!

Blev så fint firad med prosecco, jordgubbar och blommor! Imorgon ska jag göra precis vad jag känner för, vilket i och för sig inte lär bli särskilt mycket eftersom jag är rätt trött, men ändå..!