Säg den lycka som varar för evigt... Natten till i tisdags blev Colin sjuk. Han hade så ont av örvärk. Han höll mig vaken nästan hela natten. Dan efter fick vi en tid på vårdcentralen. Läkaren såg att det var rött inne i örat men ville inte skriva ut antibiotika, utan avvakta. Besviken åkte vi hem och det blev sämre med Colin. Så natten till idag hade han ännu ondare och vi var såklart vakna hela natten igen... Ordentligt irriterad åkte vi till VC idag igen. En ny läkare som inte heller ville skriva ut antibiotika. Jag fick ett mindre psykbryt och förklarade att nu var mina, av sjukdom begränsade, energidepåer slut och jag behövde hjälp. Nytt ljud i skällan och läkaren skrev ut en antibiotikakur att ha hemma ifall det inte blev bättre. Whatevva! Gav såklart en tablett till Colin direkt vi kom hem.

Glömde jag nämna att Oliver är i Tyskland på jobb sen i måndags morse och väntas tillbaka natten till på lördag. Grrr... Taskig tajming deluxe.

Imorgon smäller det igen. Hade önskat mig ha aningen mer energi och sömntimmar i kroppen än så här. Hoppas verkligen att Colin sover bättre inatt, så jag hinner ikapp lite med sömnen. Pappa tar hand om sjuklingen imorgon och syster Nina följer med mig till Falun. Tack å lov för nära å kära!

Länge sen jag skrev nåt men lusten finns inte riktigt. Mår i alla fall bra och njuter av att ha så mycket ork samtidigt som solen skiner! Var i Sthlm och firade syster Malin i helgen. Jättemysigt!

På torsdag smäller det igen. Fram tills dess njuter jag av varje minut.

Mår äntligen bättre och illamåendet är nästan borta. Det kan komma ibland när det gått lång tid mellan måltiderna. Mår rätt bra för övrigt. Såklart lite dåligt med ork och värk i kroppen, men med alvedon går det bra och jag har gjort många roliga saker de senaste dagarna. Det ger så mycket energi tillbaka. Love it! Jag ska riktigt njuta av denna en och en halva vecka som är kvar tills nästa behandling. Försöker att inte tänka så mycket på nästa kur, men ibland kommer det över mig och då får jag ångest. Känslan blir som hos ett litet barn, har bara lust att lägga mig ner på golvet och skrika "Vill inte!". Visst det är lätt att tänka att det är ju bara två gånger kvar nu, men varje kur är så jädrans jobbig och påfrestande för kroppen så det finns liksom inget "bara" med det. Men men... en dag, om inte alltför lång tid, är detta över.

Har fått högre dos av Zarzio-sprutor och jag tycker mig känna mig starkare av dom. Som om mitt immunförsvar nu skulle klara av en infektion. Får se om jag har rätt.

Lycka att det är 1:a mars!! Så skönt att tiden går. För varje månadsskifte blir jag glad. Mars - räknas som vårmånad va? Kan man säga att (den här jädra skit-)vintern är på väg att ta slut? Vi kör på det.

Illamåendet har tydligen bestämt sig för att hänga med mig ett tag. Det är inte lika illa idag men det finns där hela tiden. Om jag inte äter så blir det ännu värre. Svårt när man mår illa samt när det inte smakar som det brukar.

Igår var en bra dag! Fick besök av lillasyster Linda på fm. Vi tog med pojkarna för lunch på stan. Så skönt att komma ut, samtidigt som det känns jobbigt att vara bland mycket folk. Löser det genom att "gå in i min bubbla" och bara koncentrera mig på den närmsta omgivningen - barnen och det jag gör. På em körde vi fika här men mamma, pappa, Nina och barnen. Jättemysigt! Var hundra år sen det hände senast. 

Idag är det lite tyngre. Trött på illamåendet. Trött i kroppen. Trött i huvudet. Jobbig natt med ont i magen. Cellgifterna och alla annan medicin går hårt åt magen.

Imorgon åker pojkarna och Oliver till farmor och då ska jag vila ikapp och försöka bli piggare tills de kommer hem på lördag. Får dåligt samvete av att vara trött, energilös och utan tålamod kring dem. Orättvist! De är så små. Hur ska man kunna begära att de ska förstå? De har ju inte valt att ha det så här.

Tre dygn av hemsk illamående dag som natt. Huh! Har totalt fem olika mediciner mot det men ändå mår jag så här. Blir helt sänkt. Får inget gjort. Ligger mest hela dagarna. Nina och jag tog en liten promenad igår och idag. Skönt att byta luft i lungorna, men tyvärr var illamåendet värre när jag kom tillbaka. Fått i mig knäckebröd och tonic water, allt annat smakar så illa. Nä fy sjutton för att må illa! Vidrigt!!

Har googlat resor mellan varven. Har en sån grym reselängtan! Vill bara att den här skiten ska vara över så att vi kan göra nåt roligt igen.

Från sommaren år 2014

Fjärde kuren gjord!👏 Bara två kvar nu! Svårt att förstå faktiskt. Sköterska från onkologen ringde upp tio minuter innan vi skulle åka till Falun. Hon sa att så länge jag inte har feber så ger dom kuren. Kändes bra att få köra som planerat. Min vän Lina körde mig till Falun och hängde med mig på behandlingen. Blev en trevlig dag med mycket prat, salladslunch och skratt. Hon är en klippa som alltid finns där med kloka ord och aldrig rädd för stötta hur dåligt jag än mår. Och är det riktigt illa så slutar det ändå ofta med att vi skrattar åt allt elände. Inte många man kan ha det så med. Love you!

Illamåendet kom dock som ett brev på posten redan tidigt här på kvällen, MEN det är hanterbart. Imorgon bitti ska jag ta kortison samt ett långtidsverkande illamåendemedel så jag ska försöka stå ut tills dess. Har annat att ta till inatt ifall det krisar.

Tillsammans med en mycket bra nyhet så blev detta en bra dag! Mera sånt!

Kvällen före fjärde behandlingen och jag är dessvärre krasslig. Igen. Så typiskt. Vaknade upp igår morse med halsont och hosta. Hann inte ens bli helt frisk efter förra omgången. Har försökt fått tag i sköterskorna på Onkologen sen lunch men ingen som ringt upp. Så dåligt! Vet inte hur det blir med behandlingen imorgon...

Å ena sidan vill jag sååå gärna att det blir av. Vore så tråkigt om allt blir skjutet på. Men å andra sidan vill jag inte ha in cellgiftet i min kropp om det finns risk att jag blir sämre. Är rädd för att bli inlagd igen. Får försöka få tag i dom imorgon bitti innan jag åker kl 9. Imorgon följer min vän Lina med mig till Falun. Känns mysigt att ha henne med.

Haft ett underbart dygn med min Oliver i Västerås. Det blev en välbehövlig minisemester med shopping, god mat och hotellnatt. Allt gick i slow motion pga av mig och min dåliga ork, men annars kändes det nästan som vanligt. Hade tillfällen då inget av det här jobbiga fanns med i huvudet, jag bara njöt av alla trevliga saker. Veckan har varit jobbig mentalt, många jobbiga tankar och många tårar. Så detta var precis vad jag behövde. Att livet igen kändes lite normalt. Enda tråkiga var att vi inte kunde träffa vår guddotter med familj som vi saknar så.

I torsdags hade jag möte med onkologen i Falun. En mycket sympatisk läkare från Uppsala. Han var lite oroad över mina infektioner och ordinerade därför starkare Zarzio-sprutor. Och sköterskorna som sist berättade för mig att jag inte skulle behöva ta fler såna... Ja ja, vad som helst för att slippa infektioner. Han trodde att jag har det jobbiga bakom mig och att sista halvan av cellgiftsbehandlingen skulle bli lite lättare för mig. Underbart att höra även om jag inte riktigt vågar hoppas på för mycket. Är med min erfarenhet rädd för att bli besviken. Det bestämdes att strålning startar redan den 20 april och pågår i fem veckor. Jag fick önska stad för det och bad om Västerås. Känns smidigare än Gävle och Uppsala som det var tal om från början. Det blev ett bra möte och jag börjar se slutet på den här jobbiga vintern ❤️