Illamåendet har tydligen bestämt sig för att hänga med mig ett tag. Det är inte lika illa idag men det finns där hela tiden. Om jag inte äter så blir det ännu värre. Svårt när man mår illa samt när det inte smakar som det brukar.

Igår var en bra dag! Fick besök av lillasyster Linda på fm. Vi tog med pojkarna för lunch på stan. Så skönt att komma ut, samtidigt som det känns jobbigt att vara bland mycket folk. Löser det genom att "gå in i min bubbla" och bara koncentrera mig på den närmsta omgivningen - barnen och det jag gör. På em körde vi fika här men mamma, pappa, Nina och barnen. Jättemysigt! Var hundra år sen det hände senast. 

Idag är det lite tyngre. Trött på illamåendet. Trött i kroppen. Trött i huvudet. Jobbig natt med ont i magen. Cellgifterna och alla annan medicin går hårt åt magen.

Imorgon åker pojkarna och Oliver till farmor och då ska jag vila ikapp och försöka bli piggare tills de kommer hem på lördag. Får dåligt samvete av att vara trött, energilös och utan tålamod kring dem. Orättvist! De är så små. Hur ska man kunna begära att de ska förstå? De har ju inte valt att ha det så här.

Tre dygn av hemsk illamående dag som natt. Huh! Har totalt fem olika mediciner mot det men ändå mår jag så här. Blir helt sänkt. Får inget gjort. Ligger mest hela dagarna. Nina och jag tog en liten promenad igår och idag. Skönt att byta luft i lungorna, men tyvärr var illamåendet värre när jag kom tillbaka. Fått i mig knäckebröd och tonic water, allt annat smakar så illa. Nä fy sjutton för att må illa! Vidrigt!!

Har googlat resor mellan varven. Har en sån grym reselängtan! Vill bara att den här skiten ska vara över så att vi kan göra nåt roligt igen.

Från sommaren år 2014

Fjärde kuren gjord!👏 Bara två kvar nu! Svårt att förstå faktiskt. Sköterska från onkologen ringde upp tio minuter innan vi skulle åka till Falun. Hon sa att så länge jag inte har feber så ger dom kuren. Kändes bra att få köra som planerat. Min vän Lina körde mig till Falun och hängde med mig på behandlingen. Blev en trevlig dag med mycket prat, salladslunch och skratt. Hon är en klippa som alltid finns där med kloka ord och aldrig rädd för stötta hur dåligt jag än mår. Och är det riktigt illa så slutar det ändå ofta med att vi skrattar åt allt elände. Inte många man kan ha det så med. Love you!

Illamåendet kom dock som ett brev på posten redan tidigt här på kvällen, MEN det är hanterbart. Imorgon bitti ska jag ta kortison samt ett långtidsverkande illamåendemedel så jag ska försöka stå ut tills dess. Har annat att ta till inatt ifall det krisar.

Tillsammans med en mycket bra nyhet så blev detta en bra dag! Mera sånt!

Kvällen före fjärde behandlingen och jag är dessvärre krasslig. Igen. Så typiskt. Vaknade upp igår morse med halsont och hosta. Hann inte ens bli helt frisk efter förra omgången. Har försökt fått tag i sköterskorna på Onkologen sen lunch men ingen som ringt upp. Så dåligt! Vet inte hur det blir med behandlingen imorgon...

Å ena sidan vill jag sååå gärna att det blir av. Vore så tråkigt om allt blir skjutet på. Men å andra sidan vill jag inte ha in cellgiftet i min kropp om det finns risk att jag blir sämre. Är rädd för att bli inlagd igen. Får försöka få tag i dom imorgon bitti innan jag åker kl 9. Imorgon följer min vän Lina med mig till Falun. Känns mysigt att ha henne med.

Haft ett underbart dygn med min Oliver i Västerås. Det blev en välbehövlig minisemester med shopping, god mat och hotellnatt. Allt gick i slow motion pga av mig och min dåliga ork, men annars kändes det nästan som vanligt. Hade tillfällen då inget av det här jobbiga fanns med i huvudet, jag bara njöt av alla trevliga saker. Veckan har varit jobbig mentalt, många jobbiga tankar och många tårar. Så detta var precis vad jag behövde. Att livet igen kändes lite normalt. Enda tråkiga var att vi inte kunde träffa vår guddotter med familj som vi saknar så.

I torsdags hade jag möte med onkologen i Falun. En mycket sympatisk läkare från Uppsala. Han var lite oroad över mina infektioner och ordinerade därför starkare Zarzio-sprutor. Och sköterskorna som sist berättade för mig att jag inte skulle behöva ta fler såna... Ja ja, vad som helst för att slippa infektioner. Han trodde att jag har det jobbiga bakom mig och att sista halvan av cellgiftsbehandlingen skulle bli lite lättare för mig. Underbart att höra även om jag inte riktigt vågar hoppas på för mycket. Är med min erfarenhet rädd för att bli besviken. Det bestämdes att strålning startar redan den 20 april och pågår i fem veckor. Jag fick önska stad för det och bad om Västerås. Känns smidigare än Gävle och Uppsala som det var tal om från början. Det blev ett bra möte och jag börjar se slutet på den här jobbiga vintern ❤️

Blir för varje dag lite piggare, men mest går det alldeles för sakta. Samtidigt som dagarna innan nästa cellgiftskur går alldeles för fort. Dubbelt.

Det börjar att bli väldigt jobbigt att se sig i spegeln. Tycker jag ser så mycket sjukare ut nu än för bara en vecka sen. Håret har glesats ur väldigt mycket. Det är numera svårt att dölja de mörka ringarna under ögonen med smink. Dessutom är jag liksom gul på ögonlocken. Ögonbryn och fransar har också glesnat ur. Känner inte igen mig själv. Jättekonstig känsla. Deppigt. Ledsamt. Kan inte acceptera det även fast jag inte kan göra nåt åt det. Vanligtvis när man känner sig ful kan man klä sig i nåt snyggt, sminka sig lite extra men vad gör man när det inte hjälper..? Man får slå bort det.

Hemma!!👏👏 Dock med taskig ork. Återkommer!

  Lång dag som gått i snigelfart. Blev isolerad på mitt rum. Får alltså inte gå ut ur rummet. Bara viss personal som får komma in här. Dom får inte ta in vad som helst här. Besök får man helst inte ha, men om man insisterar så bestämmer sköterskan. Alla förutsättningar för en kul period helt enkelt, NOT! Nädå, det har gått an ändå tycker jag. Har mest vilat och slötittat på tv. På sena eftermiddagen började jag känna mig piggare och efter varje timme har jag fått mer ork. Halleluja! Tidigt imorgon bitti tas nya prover och då hoppas jag att min känsla visar sig i provresultatet.

Har FaceTime:at med pojkarna därhemma, de har fortfarande hög feber och hosta. Känns inte alls bra att inte kunnat vara där. Oliver håller ställningarna bra såklart, men åh vad jag önskar att inte det här hände precis samtidigt. Imorgon tar MaPa över barnen så att Oliver kan åka på kundmöte. Hoppas hoppas dom är lite bättre tills dess.