S.Å S.J.U.K.T T.R.Ö.T.T Börjar att lära mig hur de närmsta dagarna efter kuren känns. Förutom de jobbiga biverkningarna av kortisonet så kommer tröttheten som ett brev på posten ganska precis ett dygn efter behandling. Har ju heller inte sovit många timmar per natt sen i onsdags pga kortisonet. Värmevallningar from hell hela nätterna och hjärtat slår i sjutusen.

Snön vräker ner idag och Oliver är ute med pojkarna. Colin har varit vaken med feber och hosta inatt. Otur! Taskig tajming med tanke på mitt dåliga immunförsvar just så här efter kuren. Hoppas verkligen att jag klarar mig. Imorgon ska jag ta första Zarzio-sprutan av de sju jag måste ta efter varje kur. Den hjälper mig att få igång produktionen av vita blodkroppar, då det är som sämst med det några dagar efter kuren. Kom igen nu kroppen, jobba!

Det är redan lunch och jag har inte lyckats med mer än att varit upp och tagit min första frukost (min vanliga coctail av mediciner) samt min andra frukost (smörgås och varm choklad). Laddar för min tredje, dvs en kopp kaffe. Men vad det ska bli av resten av dagen får jag nog återkomma med. Hade tänkt och önskat att Charlie och jag kunde gå på bio kl 14, men vi får se med den saken.

Tredje kuren och halva cellgiftsbehandlingen gjord. Har dock svårt att räkna halvtid förrän jag gått igenom denna gångs biverkningar. Det är först då jag på riktigt kan säga att halva tiden är gjord, dvs om ca två veckor. Men självklart känns det bra ändå och samtidigt läskigt att återigen behöva vänta in alla biverkningar.

Mamma var med mig idag och det var trevligt! Skönt med mammas stöd. Vi passade på att äta lunch efteråt och handla lite. Mysigt! På eftermiddagen överraskade Oliver mig med champagne. Och nu på kvällen hade han dukat fram schweizernöt och ostbågar. He knows me so well!

Nu ser jag fram emot en lugn helg utan planer. Ska bara ta igen tid med mina fina grabbar. Veckorna rullar på så snabbt med alla måsten och det blir sällan tid att umgås i det spontana. Japp så får det bli!

Skitdag igår. Bra dag idag. Som min vän Helen och jag konstaterade, jag är som det varannandagsvädret vi har just nu. Som tur är har jag bra dagar när det är bra väder. Igår hade jag ont i bihålorna och noll ork. Åkte till slut in till jouren, men ingen bihåleinflammation tyckte dom. Och idag mår jag ju bättre och orken har kommit åter.

Hållit igång hela dagen. Promenad i solskenet med mamma. Hämtat barnen i skolan (hundra år sen det hände) och bakat bröd. Love it! Imorgon startar det om igen... Provtagning på vårdcentralen, 16 kortisontabletter och mental förberedelse inför min tredje cellgiftskur på torsdag. Vill inte behöva gå igenom det igen! Jag vet att det är ett steg i rätt riktning, att det innebär halvtid och allt det där, men just nu känns det bara skit att behöva må så där dåligt i minst ett par veckor framöver. Illamående from hell, trötthet som inte liknar nåt annat, kortisonsvullen, smakförändring som gör att allt smakar illa, djävulsk värk etc etc. Ja ja... inte mitt val och ett nödvändigt ont. Och för dig som inte behöver gå igenom det här - njut av din dag ❤️

Som av ett under vaknade jag imorse och mådde så mycket bättre. Har haft några dagar med noll ork och ont i bihålorna. Jag känner fortfarande av det, men det verkar som att det kanske går över av sig självt nu.

Och vilken timing! Idag hade vi Charlies skoterkalas. Igår trodde jag att jag inte skulle kunna vara med såsom jag mådde då. Jag hade mycket mer ork än vad jag vågat önska, och dagen blev så bra. Alla 15 bjudna barn kom och alla verkade ha så kul. Mamma, pappa och Nina med familj var med och hjälpte till, vilket jag är evigt tacksam för. Charlie somnade nöjd och glad över dagen. Colin har varit lika nöjd och glad som har fått varit hos Edvin och lekt under tiden. Tack Lina för den hjälpen!

Jag har så fina vänner och familj! Det betyder så otroligt mycket. Mina närmsta har verkligen stått vid min sida varje dag under den här tuffa tiden. Att få ett sms med frågan hur jag mår, eller nån som vill titta in för att umgås en stund betyder så otroligt mycket för mig. Ni vet vilka ni är och ni är bäst!! ❤️❤️❤️

Pang! Förlamad av trötthet idag. Vet inte anledningen, men hoppas att det inte är nån infektion som spökar. Har känt av bihålorna men tycker ändå att det känns lite bättre nu här på kvällen.

Har varit på mitt veckoatliga (är det ens ett ord?) besök på vårdcentralen. Omläggning och spolning av picclinen. Så tröttsamt att springa där en gång i veckan. Därefter var jag så trött så jag la mig i sängen och har legat där resten av dagen. Beställde en underbar sak som jag fick levererad idag, en elektriskt värmefilt. Aaaah! Fryser ofta och den här hjälper supersnabbt. Mycket bra uppfinning. Fick sällskap av mitt stora hjärta.

Frukost ;)

Helgen slut och ny vecka på ingång. Går rätt bra här. Det jobbigaste är smärtan i skelettet. Ont i ryggen som strålar ner i benen. Tar jag mina smärtstillande enligt schemat så går det ok, slarvar jag så får jag ont och det tar tid att få det att gå över. Idag har jag varit noga med schemat men det har ändå inte räckt till tyvärr. Har morfin att ta till när det andra inte fungerar men jag vill inte ha biverkningarna av morfinet, så jag står ut. De ytterligare typ tio biverkningarna från Taxoteren (denna sorts cellgifter) som jag dras med orkar jag inte ens ta upp. "Stå ut" var det ja.

Har hunnit träffa kära vänner i helgen, mycket familjehäng samt firat Magda 7 år. Många skratt, några tårar och en del grubblerier som ledde till en del insikter. Att vara i den här underliga situationen gör att mycket ställs på sin spets. Både på gott och ont.

Måste säga att det går rätt bra här. Jag är trött och illamående, har diverse krämpor och en molande värk i skelettet, MEN det är ändå hanterbart. Så länge jag klarar att hålla mig ifrån infektioner, så står jag ut. I det här läget tror jag det handlar mycket om inställning och förväntning. Jag har haft inställningen att denna första veckan efter cellgiftskuren så planerar jag inte in något. Jag blir istället glad för allt extra jag kan göra, vika en tvätt, ta en liten promenad. Om jag inte har för stora förväntningar, så är minsta grej som fungerar ok, en bonus.

Min kompis/fotvärmare om dagarna 😍

Hängiga dagar här. Orken finns inte. Kroppen värker. Illamående. Hungrig och törstig men svårt att få ner nåt. Det tär på den mentala orken. Det är svårt att hålla humöret uppe. När kroppen inte hänger med så blir man ledsen och deppig. Jag är ju van med att hålla ett högt tempo under dagen med barnen, hemmet, jobbet och träningen. Nu var det länge sen jag hade tempo i någon av de delarna. Självklart har jag inga större ambitioner att hålla tempo under behandlingstiden, men det är en stor del i mitt mående. Om jag kan göra lite av det jag brukar, så mår jag bra.

Det har äntligen kommit snö här. Barnen är överlyckliga. De vill helst vara ute och leka jämt. Det gläder mig.